31/3-11

Tomt.
Nu står det still, ingenting vill jag göra.

Knackar det på dörren? åkte hissen upp hit? är det du?
Nej det är mitt oändliga hopp..
Hopp om kärlek, gemenskap och lycka..
När ska jag ge upp? Nu? Imorgon?
Ska jag vänta?

Väntan är lika oändlig som hoppet..
Jag kan inte stå still, jag kan inte sitta här frustrerad för något jag inte kan ändra på..
Jag vill krypa ihop och försvinna en stund på ett annat ställe, där inte sådanna här saker sker.

Jag måste gå min väg, låta ödet och hjärtat visa vägen.. dit jag hör till.

Den rätta vägen.


RSS 2.0